Krigsdagbok från jubileumsfirande i anledning av att vi började på Kungliga Sjökrigsskolan 1958
Text: Håkan Rudérus. Bilder och bildtexter: Lars Carlstedt

Först av allt:
1. Tack till vår Flaggkapten Jan Romson, som sköter både planering och taktisk ledning på ett fantastiskt sätt. Utan honom stode vi oss slätt.
2. Tack till 4 sjöstridsflottiljen för ett suveränt genomfört studiebesök. Uppenbarligen trots plötsligt manfall.
3. Tack till Erik Himmelstrand och C-G Fransén för intressant och givande visning av museisamlingarna på Vaxholms Kastell.

Dag 1
Samling vid vakten på Berga där vi mottogs av vår värd Kn Michael Borgh. Viss förvirring uppstod tills det stod klart att några morgontidiga deltagare redan hade checkat in (och alltså inte följt utfärdad order).

Väl insamlade i stabsbyggnaden Heimdal fick vi en utmärkt fördragning om marinen i allmänhet och 4:e sjöstridsflottiljen i synnerhet av C N2 Örlkn David Lindberg. Bl. a framgick det att trots antalsbrist (för få fartyg) är läget naggande gott vad gäller de enheter som vi har – både materielmässigt och bemanningsmässigt. Att Visbykorvetterna skulle sakna luftvärn är inte sant. De är fullt kapabla att försvara sig själva med sin 57:a och raketkastare, styrda av ett mycket avancerat eldledningssystem. Ett önskvärt lv-robotsystem skulle däremot öka möjligheterna att luftförsvara även intilliggande skyddsföremål.

Återigen kunde vi konstatera att Visbyklassen faktiskt är världsbäst på smygteknik. Det gäller inte bara radarsignaturen (alla korvetter kör med radarreflektorer även under övningar för att överhuvudtaget synas), utan även buller, IR, m fl. signaturer. Ingen annan örlogsflotta i världen har motsvarande fartygssystem. Även livstidsförlängning av korvetterna HMS Gävle och HMS Sundsvall är på gång samt ombyggnad av korvetterna HMS Göteborg och HMS Kalmar till bevakningsbåtar.

Därefter förflyttning till pir 1, där vi gick ombord på HMS Helsingborg (Visby-klass). När Dick gick ombord blåstes det över. Och Leif togs ombord av raska sjömän via den mycket smala landgången. Väl ombord bjöds det på en smaklig lunch, varefter sekonden Örlkn Anders Persson gjorde en genomgång av Visbysystemet och gav oss ytterligare info om de olika systemen ombord och korvettens förmågor. Sjörobotsystemet finns nu ombord.

Rundvandring följde. På bryggan fick vi info om bemanning och olika systemfunktioner. Mera om smygteknik. Bl. a konstaterades att smygtekniken ställer till ett visst besvär för Man O, som inte ser fartygssidan från bryggan annat än med kameror. Men som alltid får man gilla läget och se till att lösa uppgiften ändå. (Tilläggning med tb av Plejadtyp var förvisso inte heller någon enkel match, men av helt andra skäl – maskinmanöver i tre led och lägsta fart 7 knop bl. a.)

Eftersom det numera ställs stora krav på förmåga att samverka med andra nationer är engelska ofrånkomlig. Dock används svenska som kommandospråk internt på fartygen medan all kommunikation utåt sker på engelska.

Stridsledningscentralen är förvisso imponerande. Härifrån sköts alla vapeninsatser och all kommunikation. Till sjöss används tvåvaktssystem med 6-tmmarspass. En fördel med det är att varje person har samma tidspass (tid på dygnet) hela tiden, vilket ger bättre stabilitet och bättre sömn och vila än vårt gamla system där man ständigt led av jetlag, eftersom vi bytte dygnsrytm hela tiden.

Återsamling i gunrummet där Örlkn Gunnar Möller gav oss en imponerande genomgång av MWDC, Maritime Warfare Data Center (f d Mine Warfare Data Center). Det är numera namnet på den enhet som Gunnar har byggt upp från grunden med början i kartläggningen av alla minfält och kvarvarande minor i Östersjön och västerhavet. Vi fick en dragning av dåvarande läget vid vårt besök på Berga för nästan exakt åtta år sedan, men nu hade det hänt en hel del sedan senast. En enorm databas innefattar inte bara minläget utan stora mängder data om skärgårds- och bottengeologi, vattendjup mm, som sedan kan kombineras på olika sätt i lägeskartor av många olika slag. Av dessa kan man dra slutsatser om var ubåtar kan vara extra svåra att upptäcka, lämpligaste vägen med hänsyn till svepmöjligheter, mm mm. Till och med lägeskartor om var man finner lämpligaste läget i skärgården för ett visst fartyg som antingen vill spana utåt havet eller bara dölja sig. Lämpliga platser för bunkring och förrådskomplettering vid olika vindriktningar kan också tas fram. Mycket imponerande!

Därefter förflyttning till pir 2 där minröjarna håller till. Där träffade vi på vår gamla bekanting från besöket på Karlberg för två år sedan nämligen Kn Louise Burenius, som numera är DA på 42. mröjdiv.

Väl samlade på halvdäck på HMS Ven fick vi ännu en dragning av C N2 Örlkn David Lindberg, men nu om mröjfartyg typ Koster och de olika typer av röjningsutrustning som finns ombord. Sonarutrustningen ger sökmöjligheter och när man hittat något kan man sjösätta någon av de olika typer av obemannade undervattensfarkoster som finns. Oskadligörandet sker ibland med en speciell robot försedd med riktad sprängladdning. (Tilläggas kan att systerfartyget HMS Koster just fått installerat en modern version av den gamla antiubåtsgranatkastaren ELMA. Den är numera ett skarpt vapen.)

Vi kollade också bryggan med ett mycket sofistikerat system för att hålla fartyget på exakt rätt plats eller i rätt svepled. Voith-Schneider propellrarna tillsammans med bogpropellern ger unika möjligheter att manövrera fartyget i alla riktningar. När det dessutom styrs av ett snillrikt datorsystem behöver rorgängaren inte anstränga sig överhövan.

Efter fotografering var det detachering och fri förflyttning till Stockholm. Rast vila.

Kl. 19.30 samlades vi på Sjöfartshuset för jubileumsmiddag. God mat och dryck och trevlig samvaro med många givande samtal. Våra minnen från aspirant- och kadettiden diskuterades under ledning av flaggkapten. Några episoder från långresan citerades bl. a ’Grünewald sockrar Josephsson sedan Josephsson pepprat Grünewald föregående natt’.

Ett bildspel visades av Jan R vilket innehöll ett antal gamla bilder från våra första år på KSS och efterföljande jubileer. Denna bildkavalkad finns att betrakta här som PowerPoint-presentation, vilket kräver att du har Microsoft PowerPoint på din dator – filen är 172 MB). Vill du hellre se den i din webbläsare så klicka här.

Jan Romsons middagstal finns att läsa här. (PDF-fil som kräver Adobe Acrobat Reader)

Vad gäller bildspelet och talet välkomnas kommentarer och tillägg. Sänd dess till redaktören (haakan@ruderus.se) så ser jag till att lägga ut dem på en separat minnessida.

Dag 2

Kl. 10.00 Avfärd från Strömkajen med M/S Dalarö med vilken vi gjorde en behaglig och trevlig skärgårdsfärd.

Väl framme vid Vaxholms kastell möttes vi av några kamrater som tagit landvägen och kunde där räkna in ett antal medföljande damer nämligen Sibylla, Gunilla och Birgitta.

Här följde först lunch och sedan vidtog en intressant rundvandring i kastellets museum. Museichefen Erik Himmelstrand gav en exposé av svensk försvarshistoria i allmänhet och försvaret av Stockholm i synnerhet – från 1500-talet och framåt. En mycket intressant dragning som återigen gav nya aspekter på vår historia och hur man i olika tider med olika hotbilder har anpassat försvarsverken. En intressant notering – ny för undertecknad – var att rysshärjningarna 1720–21 inte var något försök att invadera fastlandet utan enbart ett påtryckningsmedel för att få de svenska fredsförhandlarna att få ändan ur vagnen och sluta blockera fredsförhandlingarna. Det gjorde förstås inte lidandet mindre för kustbefolkningen.

Mer info om Vaxholms fästningsmuseum finns här: http://www.vaxholmsfastning.se/Om%20oss/

Parallellt gav C-G Fransén oss en exposé över minvapnets utveckling. Han har varit drivande i frågan att etablera ett minmuseum med alla svenskamintyper representerade. Med hårt arbete och trots diverse byråkratiskt krångel har han nu lyckats med uppgiften (någon enstaka mintyp saknas dock efter diverse slarv på olika håll). Bravo Calle!

Kort samling utanför museet, därefter detachering och fri förflyttning till respektive bas.

Här följer en bildexposé sammanställd av vår underrättelseofficer Lars Carlstedt.