RSK:B 1958 Berga 2010

50-årsjubileet på Berga 30-31 augusti 2010

Först en sammafattning av Lars Carlstedt, därefter erfarenheter och bilder sammanställda av webbredaktören.

Femtio år som officerare

– Sjökrigsskolan vill gärna upprätthålla goda kontakter med Skåne, sa dåvarande kommendören Hans C:son Uggla till pressen när Älvsnabben i augusti 1960 förtöjt vid Smörkontrollen i Malmö efter en expedition till Portugal.

– Därför har vi för första gången förlagt en officersexamen till Malmö, avslutade den blivande konteramiralen och adjutanten till hertigen av Halland. Vi var då nitton kadetter som fick rätten att byta ut vinklarna mot en glänsande galon och det fnuttiga kadettmössmärket mot en stor stilig officersblaffa.

Denna historiska händelse måste vi givetsvis fira. Malmö hade varit den naturliga platsen men den marina miljön har i takt med försvarets krympande resurser nu totalt utraderats. Gamla BoMö lades ner i våras då även de två vedettbåtarna drog iväg norrut. Samstämmigt valde vi därför gamla Berga istället – och det ångrar vi 15 deltagare verkligen inte.

Vi ryckte in måndagen den 30 augusti, installerade oss på förläggningen Saga och samlades sedan i stabshuset Heimdal för uppdatering. Infochefen på 4. Sjöstridsflottiljen Robin von Euler berättade om vad Berga, benämnt Haninge Garnison, är idag och vilka förband som finns där. Efter lunch på Slottet där även Estlands och vår egen marininspektör (vilket ord) m fl höjdare förgyllde miljön fick vi av stabschefen Björn Vilbern lära oss vad 4:e har för uppgifter och resurser. Så följde ett spännande studiebesök på röjdykarfartyget HMS Spårö. (På vår tid benämndes röjdykare för grodman vilket förkortades grodmn).

Efter bastubad för hågade i idrottshallen intog vi drink på Slottet, åt delikat jubileumsmiddag och idkade nostalgiskt samkväm under s.k. utsträckt tid. Så småningom gick de gamle försiktigt hem och kröp ner under de välbekanta blårutiga påslakanen.

Dag två inleddes med frukost i matsalen Valhall varefter MWDC-chefen Gunnar Möller höll ett strålande föredrag om vad man idag vet om mineringarna i Östersjön hur man håller reda på dem. Skrämmande många minor är fortfarande intakta men med ny minjaktsteknik går det idag lätt att spåra enskilda minor och att oskadliggöra dessa. I sanning mycket spännade!

Så embarkerde vi motortorpedbåten T56. Hon byggdes 1957 och såldes till en privatperson 1985. 2003 kom T56 åter till Gålöbasen genom att ett gäng eldsjälar bildat en stiftelse som köpte tillbaka fartyget som efter renovering till exteriört originalskick nu är i full drift sedan 2007. På Gålöbasen som i princip är avvecklad ligger en rad andra klenoder som idealister tagit hand om. Vi gjorde ett strandhugg på basen och njöt åt alla bevarade fartyg som tillsammans med Göteborgsflottiljen är nästan lika många som vår nuvarnade krympta men slagfärdiga flotta.

I hög fart och i strålande solsken gick vi via Gålö ut på den nästan spegelblanka Mysingen med Michael Holm som säker och trevlig FC. Vidare ut genom Långbälingssund mot Huvudskärshållet till varefter vi svängde tillbaka och drog på ytterligare när vi skulle in genom det trånga Järnholmssund. Vilken känsla! Så in till Märsgarn för picknick på gamla kända marker.

Väl tillbaka till Berga avslutade vi med att tacka våra värdar och inte minst Janne Romson som är en mästare på att ordna fina och intressanta sammankomster för flottans livaktigaste reservarkurs. Nöjda återvände vi till våra hemmabaser väl spridda i södra, västra, mellersta och östra Sverige samt till United Kingdom – utan att ha tömt några brandsläckare såsom skedde på Savoj Hotell i Malmö anno 1960.

Vid gåspennan
Lars R Carlstedt

Erfarenheter och bilder

Pro primo: Stort tack til vår Flaggkapten Jan Romson för ett förträffligt arrangemang. Och ett STORT TACK till 4. sjöstridsflottiljen och Robin von Euler för förnämligt värdskap. Vi är imponerade av flottiljens förmåga och villighet att ställa upp med resurser och välvilja – och flexibilitet. Amf 1 inte att förglömma för snabbt fixad övernattningsmöjlighet.

Pro secundo: Programmet var enligt flera vittnesmål väl avvägt med lagom mycket programpunkter och dessutom ett visst slack, vilket gjorde att vi kunde genomföra det utan stress och jäkt, förflytta oss i makligt tempo och utbyta synpunkter på tillvaron. Bra planerat!

Programmet finns in extenso här för den som vill återuppliva sitt minne.

Bengt Hultmans bilder "Från kajkanten" finns här.

Det blev ingen övernattning på Visborg och heller inga besök på korvetter. Men vi tolkar detta som att fartygen är där de ska vara, nämligen till sjöss. Ingen skugga över detta – tvärtom. Här Visborg innan hon går till sjöss. (Möjligen sista bilden innan hon går till försäljning.)

Robins orientering om Berga av idag och av Amf 1, dess organisation och verksamhet var mycket intressant för oss som inte hade så mycket pejl på vare sig gamla KA eller nya amfibietrupperna.

(Bild saknas)

Efter lunchen upptäckte några glada sjömän tiohuggarna, varvid Lars C inte kunde låta bli att demosntrera hur man hanterar en åra.

Stabschefen Björn Vilberns dragning var uppenbarligen så intressant att den snabbt övergick i en intensiv diskussion om diverse ting. Den omöjlga uppgiften att jämföra 1960 års flotta (på motsatta kortväggen) med dagens, besvarades med att Björn nog ansåg att han raskt skulle kunna utradera större delen av 1960 års flotta med hjälp av några korvetter. Lämpligt svar tror jag. Fast i ett skarpt läge kan kvantitet förvisso fälla utslag (se nedan om eskalerande kostnader).

Närvaro på Östersjön liksom Visbykorvetterna belystes. Vi kunde också konstatera att ett stridande förband som fjärde inte skulle kunna upprätthålla sin förmåga utan reservofficerare. Något för Björn Grünewald att ta med sig till Högkvarteret. Hur rekryteringen av fast anställda sjömän kommer att se ut står fortfarande skrivet i stjärnorna. Och dyrt blir det. Vilket inte bara är ett bekymmer för oss här i Sverige. Läget är detsamma i alla länder. Jag hänvisar till den tidigare nämnda artikeln i The Economist om detta: som för övrigt är mycket intressant och läsvärd och som behandlar de eskalerande kostnaderna för försvarsmateriel. http://www.economist.com/node/16886851

I artikeln finns också en notering om tesen att alla länder i fredstid tenderar att prioritera kvalitet och högteknologi (vilket får ta lång utvecklingstid och höga kostnader i anspråk) medan man i krigstid vänder på kuttingen och prioriterar kvantitet och billigare och snabbare alternativ. Vilket påminner om Visbykorvetterna, som aldrig tycks bli färdiga ...

Besöket på Spårö var mycket givande, framför allt för oss icke-minörer. Imponerande förmåga.

Så vidtog rast, vila, bastu och persedelvård innan vi samlades till middagen på slottet.
"Avspänd jubileumsmiddag på slottet med drinkar, snaps med visor till förstås och nostalgisamtal runt långbordet, som det lätt blir när vi träffas, och kaffe, med "flytande tillbehör" efter smak, till sena timmen i salongerna!"
för att citera Vincent Höjer.

Som sig bör med tal av Flaggkapten Romson.

Men även av Jan A. som hittat en gammal budget för Flottan i sina förfäders gömmor (vilken sedermera överlämnades till stabschefen 4. sjöstridsflottiljen för övervägande).

Morgonen därpå "värnpliktsfrukost" i Valhall. Perfekt!

Det gavs även tid att njuta av det exceptionellt vackra vädret.

Dragningen om minläget i Öster- och Västerhav av MWDC-chefen Gunnar Möller var djupt imponerande. En beundransvärd forskningsinsats. Mycket av det han redovisade var också häpnadsväckande – från det politiska ointresset till gaslednings-ledningens ignorans. Imponerande var också den multifaktoriella analysen av databasen som lett fram till väl genomtänkta prioriteringar av en "omöjlig" uppgift.

Samtliga dragningar var mycket intressanta och väl genomförda. Det är mycket man inte vet. Men nu vet vi mer.

Så var det dags för sjötur ombord i T 56 tillsammans med en härlig besättning och FC Mikael Holm. I turen ingick även strandhugg och studiebesök på Gålö och Märsgarn. Mikael Holm är för övrigt ännu ett exempel på att Flottan inte klarar sig utan sina reservare. Mer eller mindre heltidstjänstgörande sedan två år. Plus att han på fritid chefar på Veteranflottiljen.

Besöket på Gålö var uppenbarligen "first time visit" för alla utom gamla torpederaster. Inte visste jag att Gålöbasen var så hemlig. Visserligen återstod inte så mycket av fornstora dar (Tosse Widell, som var C Gålö under en lång period, skulle ha gråtit blod) men det var ändå lite nostalgiskt för oss ytattackare att se åtminstone två tb/rb förtöjda i Djupviken och ett par mtb på andra sidan. Fast det var förstås lite mer imponerande när det låg sex Plejadbåtar förtöjda vid pirarna – i den mån vi låg förtöjda överhuvudtaget. Gångtidsuttaget under torpedskolan låg väl i storleksordningen 80-100 timmar per vecka och att sova under gång var inte att tänka på. Hur många torpeder vi sköt under andra kvartalet är det ingen som vågar nämna idag. Och dessemellan fälldes det minor och skärgårdsnavigerades. Ombestyckningen till minversion var för övrigt ett litet helvete, eftersom fyra torpedtuber skulle tas iland och sedan monteras igen efter slutfört uppdrag.

Ja, förlåt redaktörens nostalgitripp.

Så var det dags för sjöpull.

Nostalgi var det också när FC Mikael Holm drog på högsta genom Långbäling och Järnholmssund. Maskintjänstchefen såg lite bekymrad ut men dieslarna klarade uppgiften galant. (För icke deltagande kamrater kan meddelas att T 56 numera är utrustad med tre italienska dieselmotorer med backslag istället för de ursprungliga Isotta Frascini bensinmotorerna – mindre brandfarligt och driftsäkrare. Som Mikael Holm uttryckte saken: Förmodligen så som T 56-serien skulle ha varit om de hade hunnit halvtidsuppgraderats.)

Nu drar vi på ...