Krigsdagbok Bofors 2019
Text: Håkan Rudérus. Bilder och bildtexter: Lars Carlstedt.

Pro primo: Stort tack till vår Flaggkapten för – som vanligt – excellent stabsarbete.
Pro secundo: Tack till Mikael Branting, Jan Söderström och BAE Systems för ett öppet och informativt studiebesök.
Pro tertio: Tack till Edith Oldenburg på Björkborn för en intressant och överraskande visning av herrgården och Nobelmuseet.

Dag 1

Samtliga deltagare anlände till mobplats 2, dvs Bofors Hotell (ett exklusivt bygge i italiensk stil), vid 12-tiden. Incheckning och lunch vidtog, varvid snacket redan tog fart. Promenad till BAE Systems kontorsbyggnad. Där togs vi emot av Mikael Branting och Jan Söderström, som gav oss en genomgång av företagsstrukturen och historiken bakom 40:an och 57:an. Det kan vara värt att notera att kanontillverkningen numera ägs av ett USAmerikanskt företag med fabriker både i USA och Storbritannien. Kanske ska vi vara tacksamma att kanonfabriken fortfarande finns kvar i Bofors. Ett skäl kan vara det perfekta läget. Liten bruksort med trogna och skickliga anställda och eget skjutfält på bara några km avstånd, där man kan provskjuta och leveranstesta alla pjäser.

Därefter promenad förbi Boforsen med gamla vattenhjul och tillhörande stångjärnshammare till själva kanonverkstaden. Måhända en överraskning för somliga av oss, som föreställer sig ett kanongjuteri med eld och flammor och rök och sot. I stället fick vi se en superren ”laboratoriemiljö” i mastodontskala, där man snyggt och prydligt färdigmonterar pjäserna – både 40 mm, 57 mm och den likaledes fantastiska 15 cm självgående fälthaubitsen. Det kan noteras att det forna Bofors AB numera är uppsplittrat på en mängd företag som ofta är underleverantörer till BAE Systems. Och det är fortfarande ”det svenska stålet” som är en förutsättning för Bofors extremt höga kvalitet på eldrören. (Man har provat en polsk leverantör av eldrörsämnen men det gick inte alls.)

En annan insikt är att den 40/38, som utvecklades på 1930-talet fortfarande är en av de främsta och bästa luftvärnspjäserna i världen (tillsammans med sin kusin 57 mm-pjäsen). Supersnabba, helautomatiska och försedda med programmerbar ammunition är de helt oslagbara. En reflektion: Det snackas ofta om att Visbykorvetterna saknar luftvärn. Det är inte sant. Deras 57 mm-pjäs är excellent för självförsvar mot alla typer av luftanfall (och kan dessutom användas mot sjö- och markmål). Det som saknas är ett luftvärnsrobotsystem för att kunna försvara närliggande (civila) fartyg mot luftanfal t exl vid eskortuppdrag.

Jag bifogar länkar till ett antal PDF-dokument som mer i detalj ger historien om Bofors och dessa världsberömda pjäser.

1. Powerpointpresentation av BAE Systems.
2. Bofors historia (Stig A Fransson).
3. Boforskanonens historia – speciellt 40mm-kanonen (okänd källa).

Efter rast, vila och bastu samlades vi så småningom till drink och en god middag. Till förrätten serverades en lokal snaps med namnet Bruksmajorens Blandning (Jan Gam är förstås släkt med benämnde major). En trevlig kväll med mycket snack. Dessutom fick vi en orientering om Gunnars och Björns projekt "Vad betydde Flottan för mitt fortsatta liv?" Övriga sjömän uppfordrades att nedskriva sina minnen.

Dag 2

Efter frukost vidtog transport till Björkborn, några km norr om Bofors. Här finns Björkborns herrgård (Alfred Nobels hem de sista åren), ett antal industrier (stora och små) samt Nobelmuseet.

Vi bjöds in till herrgården av Edith Oldenburg och gavs en introduktion i tamburen. Därefter visades vi in i matsalen där vi bjöds att slå oss ner på framsatta stolar. Vi matsalsbordet satt en vaxfigur av Alfred Nobel – trodde vi, tills han reste sig och gav oss en lång föreläsning om sitt testamente och de krångliga turerna runt det. I sitt testamente hade han – förutom föreskrifterna om Nobelpriserna – sagt att hans medhjälpare Ragnar Sohlman skulle vara testamentsexekutor. Och han fick minsann att göra. Alfred hade dessvärre tre bostäder, en i Paris, en i San Remo och en i Björkborn. Hans förmögenhet var enorm, vilket gjorde att många fikade efter pengarna – inte minst franska staten. Efter många om och men lyckades en fransk domstol komma fram till att testamentet skulle hanteras i det land där Alfred var bosatt. Och var bor man om man har tre olika hem? Jo, konstaterade domstolen, där man har sina hästar! Vilket för ögonblicket råkade vara Björkborn. Därefter var det enkelt för en domstol i Karlskoga att fastslå att testamentet gällde i befintligt skick (trots diverse invändningar från kusinbarn och andra som fikade efter pengarna). Gårdsplanen pryds därför av en staty av en häst! Sedan var det inte alldeles enkelt att få diverse akademier att acceptera uppdraget att dela ut Nobelpriserna.

Alfred visade oss sedan runt på nedervåningen med alla möbler och fotografier som räddats till eftervärlden. När det var dags för övervåningen tog Edith över.

Hon tog oss också med till det lokala Nobelmuseet som låg i en byggnad en bit från herrgården. Det var i själva verket Nobels gamla laboratorium, där det tydligen hade bedrivits en intensiv verksamhet med många olika utvecklingsprojekt från konstläder och konstsilke till ammunition. Bland de begåvade medhjälparna på laboratoriet fanns ovan nämnde Ragnar Sohlman, som sedermera blev disponent för Bofors och bodde i herrgården.

Ja, mycket mer vore att berätta om detta. Men nu gick vi tillbaka till häststallet som numera är omvandlat till restaurang och intog en god och närande lunch. Ånyo påminda om att skriva våra marinmemoarer skildes vi så åt för denna gång.

Bilder Dag 1

Baslägret på fashionabla Bofors Hotell. Byggdes pampigt för att imponera på utländska kunder.

Välkomstlunchen

Gamla huvudkontoret - nu under renovering - sett från hotellfönstret

Det var här allt började i mitten på 1600-talet.

1894 köper Alfred Nobel aktierna i AB Bofors-Gullspång och bygger ut kanontillverkningen

Vår värd Mikael Branting avtackas efter ett intressant och öppenhjärtigt föredrag om Bofors verksamhet idag.

Vi övar med 40/48:an på Stabbo sommaren 1958 under styrman Lindells överinseende. Kanonen är uppgraderad och säljs än idag fast nu av BAE System.

Bastubad före middagen.

Festmåltiden började med SOS och Bruksmajorens Blandning.

Bruksmajorens Blandning. Han var gift med en moster till Gamis!!

Skönsång av Flaggkapten och Leffe

 

Bilder Dag 2

Björkborns herrgård som ingick i köpet av Bofors 1894. Här bodde Alfred under sina sista år och hade sina hästar vilket efter många juridiska turer avgjorde att hans testamente registrerades i Sverige och inte i Frankrike där han bodde länge.

Edith Oldenburg välkomnar oss. Lasse träffade Edith på de lokala Nobelfestligheterna den 10 december förra året.
-Jag kan flyga, säger Gamis, nyss anländ från England

Här visar Alfred, precis uppväckt från de döda, sitt testamente där han bestämde att huvuddelen av förmögenheten skulle gå till fem olika personer som bidragit till mänsklighetens största nytta inom var sitt område. (På bordet ligger det en dynamitpatron.)

Alfreds testamente fotat ur Ragnar Sohlmans bok "Ett Testamente". Norstedts 1950. Fångad i källarmagasinet på Lunds Stadsbibliotek.

Alfreds bibliotek

Alfred var aldrig gift men hade två kärlekar. Här visar han foto på Sofie Hess som han tyckte var dyr i drift.

Foto från San Remo där Alfred hade ett palats med avskjutningsramp ut över havet. Detta gillade inte italienarna varför han flyttade testverksamheten till Karlskoga

Edith välkomnar oss upp på övervåningen. Alfreds bössor i bakgrunden.

Alfred i sitt kära laboratorium.

Laboratoriet som nu är ett Nobelmuseum. Bilden tagen den 10 dec förra året.

Mäktiga AB Bofors Nobelkrut 1928

Flaggkapten tackar Edith för en trevlig och kunnig guidning.

Avslutande lunch i stallarna innan vi detacherades.

28 cm Boforskanon på Rävåskullen i centrala Karlskoga. En av de fyra på pansarskeppet Sverige som återbördades till staden när skeppet skrotades i början av 1960-talet. 

Hemfärden gick via Göta Kanal.