Krigsdagbok RSKB SÖB 2017 Helsingfors
Text: Håkan Rudérus, bilder och bildtexter: Lars Carlstedt

Först ett stort tack till vår Flaggkapten, som på ett excellent sätt har planlagt och genomfört denna övning. Vad vore vi utan honom?

Inryckningen
gick bra – till slut. Viss osäkerhet uppstod när det framgick att två av deltagarna satt fast på var sitt tåg. Båda hann dock fram tid och embarkeringen på Silja Serenade gick smärtfritt.

Efter klargöring, övervakning av losskastning och utlöpande, vila, mm, kallade Flaggkapten till orderuttag i Casinobaren, där det för tillfället var ganska lugnt. Därefter begav sig sällskapet i samlad tropp till Restaurang Tavolata (där det intressant nog endast fanns italienska ölsorter). Drinks följde och middagen avåts under gemytliga former. När restaurangen stängde var vi sista män i skansen, vilket antyder att vi hade mycket att prata om. Detachering följde. Några bingade in och några genomförde en enskild övning genom att reka barerna ombord.

Natten var lugn. På morgonkulan kunde man konstatera att Silja Serenade från Porkala udde och in till Helsingfors föredrog skärgårdsflottans inomskärsled framför högsjöflottans direktinsegling från öppna sjön via Sveaborg. Efter frukost och förtöjning i Helsingfors följde förflyttning till fots och i gott väder till färjeläget för transport till Sveaborg. Där mötte oss så småningom vår guide Magdalena. Bäst tänkbara guide. Förutom att hon var uppväxt och hade bott större delen av sitt liv på Sveaborg, var hon också historiker med inriktning på militära ämnen. Helt suverän.

Varför byggde man Sveaborg?
Jo, Sverige hade under 1600-talet blivit en europeisk stormakt och Finland hade knutits allt fastare till Sverige även om denna förening inte uppskattades av alla i Finland. Skatteuttaget var högt liksom konsumtionen av soldater. Stormaktsstatusen blev under 1700-talet allt mer ohållbar, framförallt av ekonomiska skäl men också p g a en ökad press från Ryssland. (Även på den tiden krävde stormaktsstatusen stora ekonomiska resurser, inte minst till krigsmakten.) Efter några olycksaliga krig med Ryssland under första halvan av 1700-talet hade Sverige blivit av med samtliga gränsfästningar i öster (bl a Kexholm och Viborg). En ny fästning i öster behövdes.

Strategiska överväganden beträffande sjö- och landstridskrafternas operationsmöjligheter ledde till att man beslöt att täppa till det enda djupa och direkta inloppet från öppen sjö till innerskärgården i södra Finland. Där låg några lämpliga öar som kunde befästas. Det lilla samhället Helsingfors med några hundratal själar hade ingen betydelse i sammanhanget. Det råkade bara ligga där innanför. (Det var först under 1800-talets ryska tid som Helsingfors blev huvudstad och ersatte Åbo, Åbo låg nämligen för nära Sverige tyckte ryssarna).

Hur byggde man Sveaborg?
Den strategiska planering som ledde fram till beslutet att bygga hade utarbetats av Augustin Ehrensvärd tillsammans med en holländare vid namn H H van Liewen. 1747 beslöt man att påbörja bygget, som Ehrensvärd bedömde skulle slutföras på fyra år. I själva verket tog det 40 år. Ehrensvärd utsågs till ansvarig med vittgående befogenheter. Bygget kostade oerhörda pengar (”det svenska rikets största byggnadsföretag”) trots att den mesta arbetskraften utgjordes av indelta soldater – både från finska och svenska regementen. All sten togs på plats på öarna men det gick också åt enorma mängder trävirke både till byggnadsställningar och bränsle, som transporterades från fastlandet.

Fästningen byggdes på ett antal öar som spärrade inloppet till innerskärgården. Den innefattade inte bara fästningsverk utan även ett helt örlogsvarv, som blev hemmahamn för skärgårdsflottan (även benämnd Arméns Flotta). I örlogsvarvet ingick en mycket stor torrdocka, som ännu är i bruk (Nordens största på sin tid). Torrdockan utnyttjades för att bygga och underhålla de fartyg som skulle ingå i skärgårdsflottan. Vem inkallades för att sköta skeppsbyggandet om inte en viss af Chapman. Han designade tre fartygstyper som blev revolutionerande i skärgårdsmiljön. Den största benämndes skärgårdsfregatt och var en grundgående seglande fregatt. Av den byggdes bara några stycken eftersom de visade sig mindre användbara. Men Kanonslupen och Kanonjollen blev veritabla succéer som bidrog till flera svenska framgångar inte minst Viborgska gatloppet.

Med fästningen fullt utbyggd och skärgårdsflottan på plats var strategin att försvaret av finska sydkusten skulle hålla ut tills hjälp kunde erhållas från Sverige (dels trupp, dels högsjöflottan från Karlskrona). Det fungerade till 1808.

Kapitulationen
När rysk-svenska kriget bröt ut i februari 1808 var Sveaborg fullt utrustat under ledning av amiralen Cronstedt med en garnison på 6.750 man, 743 kanoner, gott om förnödenheter och ammunition. Dock hade vintern varit ovanligt sträng, vilket gjorde att varken skärgårdsflottan eller Karlskronaflottan var segelklar. Och utan dem inga svenska truppförstärkningar. Ryssarna påbörjade belägring med mycket mindre numerär och utrustning i början av mars. Man lyckades ta sig över till öarna och la beslag på två av dem, till synes utan större insatser eller förluster. Snarast då ett förhandlingsresultat. Vår guide berättade att förhandlingar fördes under stark propagandapress från Ryssland. (Minst en förhandling genomfördes inne på Sveaborg dit ryska förhandlarna tydligen hade tillträde!) Man kom överens om en frist till början av maj, då Cronstedt förväntade sig förstärkningar från Sverige. På grund av den sena islossningen kom ingen sådan, varför Cronstedt såg sig nödsakad att kapitulera den 3 maj. (Där fanns nog också en kommunikationsmiss mellan Cronstedt och Sverige, brev som blev försenade eller aldrig kom fram etc.)

Alla meniga soldater fick fri lejd och återvände till sina hemorter. De av befälet som svor trohet till tsaren fick stanna och de som vägrade blev krigsfångar i Ryssland (de flesta fick så småningom återvända till hemlandet). Sveaborg blev en rysk fästning. Cronstedt, som stannade i Finland, fick en gård som han levde på resten av livet. Det påstås ibland att han också fick en summa pengar men det har aldrig kunnat bevisas.

Detta svenska trauma ses på ett lite annorlunda sätt i Finland. Vår guide berättade att hon ibland fick vara lite försiktig när hon guidade svenska turister. I Finland fanns på 1700-talet en tilltagande motvilja mot den svenska överhögheten. Anjalamännen var inte ensamma. Den finska adeln (av vilka många var arvingar till baltiska släkter som hade bytt sida – förmodligen lite motvilligt – under Karl IX:s strider med Sigismund i början av 1600-talet) var i tilltagande grad ryskvänlig. Även bland befolkningen i övrigt fanns liknande stämningar. Cronstedt var alltså inte ensam i sin ambivalens, som dessutom påverkades av den ryska propagandan. Det bör samtidigt konstateras att Cronstedt ingalunda var en feging. Han var erkänt skicklig amiral och segern vid Svensksund i ett tidigare krig med Ryssland (1790) var till stor del hans förtjänst. Han fick föra förhandlingarna med ryssarna på egen hand utan något stöd eller råd från Stockholm, den ryska propagandan var intensiv och bland hans officerare fanns säkert en del som var påverkade av eller var förespråkare för ett lösgörande av Finland från Sverige. Allt detta sammantaget var hans beslut kanske inte så dåligt som det då och senare har ansetts i Sverige. Många människoliv sparades onekligen. (Här finns en osökt parallell till när Kk2 Torsten Hagman kapitulerade till engelsmännen 1940 och därmed i slutändan räddade fyra besättningar och fyra jagare åt Sverige. Se: https://sv.wikipedia.org/wiki/Psilanderaffären .)

Och Finland blev ju inte införlivat i Ryssland utan ett relativt självständigt storfurstendöme med inrikes självstyre, vilket nog sågs av många finländare som ett framsteg. Först vid 1890-talet hårdnade det ryska greppet. (Se även fotnot nedan)

Vad hände sedan?
Finland blev som sagt ett storfurstendöme med självstyre. Sveaborg blev däremot en rysk fästning med helrysk besättning, som inte hade något större umgänge med den finska befolkningen. Ryssarna byggde nya kaserner och bl a en kyrka utformad som en typisk ortodox korskyrka med suverän akustik för gregoriansk sång, testad av undertecknad. All ortodox utsmyckning togs bort under 1900-talet och innanmätet är numera kalt och helvitt på typiskt lutherskt sätt.

Under Krimkriget på 1850-talet blev Sveaborg beskjutet av en fransk-engelsk eskader med avsevärda skador som följd. Örlogsvarvet användes av ryssarna. När Finland 1918 frigjorde sig från Ryssland bytte fästningen namn till Suomenlinna ("Finlandsborg”). Fästningen var under andra världskriget bas bl a för finska ubåtar men den militära närvaron har sedermera avvecklats. Öarna förvaltas nu av en stiftelse med statligt kulturstöd. Den stora torrdockan används fortfarande för civila fartyg.

På Sveaborg bor numera ca 750 personer, alla civila. Det enda militära inslaget är Sjökrigsskolan som dock bara utbildar reservare. Stamofficersutbildningen ligger på annat håll.

Epilog
Lunch intogs därefter på en utmärkt restaurang (Fästningsbryggeriet) varefter vi återvände med färjan till Färjan. På vägen mellan färjorna tog vi en snabbfika i saluhallen där Jan Gam hade ordnat ett sammanträffande med en i Finland boende kusin till Sten Grotenfelt. Sedan embarkering, rast, vila och därefter drinks i en bar samt ytterligare en mycket trivsam middag i restaurang Tavola med många och långa samtal. Detachering skedde redan vid påföljande frukost för somliga medan övriga före debarkering genomförde debreafing i lämplig bar, varvid idéer om nästa års övning luftades. Det är ju då 60 år sedan vi inträdde på KSS. Vi tog upp flera alternativa möjligheter såsom en övning på Näsby Slott i likhet med firandet av 50-årsminnet eller en resa till Gdansk för att återuppliva segelfartygsbesöket med Gladan och Falken. Slutligen fastnade vi för att söka genomföra ett nytt besök på Berga. Detta skulle ge oss en ny inblick i hur marinen ser ut och fungerar idag. Vi beslöt att Jan sonderar möjligheterna och återkommre, varefter Flaggkapten förklarade övningen avslutad.

Fotnot
När det gäller det historiska förhållandet mellan Sverige och Finland kan jag starkt rekommendera följande bok av den finska historikern Mirkka Lappalainen, där hon på ett mycket bra sätt beskriver den period i början av 1600-talet när Finland slutligen knöts hårt till Sverige och hur stämningarna då såg ut – stämningar som snarare stärktes än dog ut under följande århundraden. Den fyller för övrigt ett stort hål i våra historiska kunskaper om stormaktstiden. Rekommenderas varmt. Mirkka Lappalainen, Det nordiska lejonet. Gustav II Adolf och Finland 1611–1632, Fischer & Co 2016. ISBN 978-91-88243-16-4.
(Rudérus)

 

Bilder
(Carlstedt)

Silja Serenade vid Olympiaterminalen. Vi bodde med strålade sjöutsikt på däck 11 av 12. Min hytt hette 11630 där elvan står för däck 11 och sexan för sexans hiss nerifrån barerna.

Herrar kaptener Lasse C, Janne R, Janne A, benämnd Gamis, och Gunnar  benämnd Kullis

Serenaden sedd från färjan över till mäktiga Sveaborg

Debarkering vid Sveaborg. Björn G tog spänstigt täten följd av Bert H. Obs färjan heter Sveaborg och på finska Suomenlinna fritt översatt till Finlandsborg.
 
 

Leffe J och Janne G verkar glada över att lyckligen ha kommit iland
 

Vår eminenta guide Magdalena som bott 50 år på Sveaborg berättar livfullt och initierat om ön och dess intressanta historia.

Andäktigt lyssnade Janne R, Björn G, Leffe J, Gunnar K, Uffe H, Håkan R, Janne A och Bert H på Magdalena som var ”vår” i ett par timmar.
 

Sveaborgs kyrka som ursprungligen byggdes som en ortodox garnisionskyrka med dekorativa kanoner fredligt tippade på ända.
 

Sveaborgs skeppsdocka som är en av de äldsta torrdockor som fortfarande är i bruk. Här byggde Chapman fartyg till Skärgårdsflottan på 1760-talet.
 

Magdalena berättar om Ehrensvärd framför hans grav som ligger på borggården mitt på huvudön. Kommendantens bostad i bakgrunden.
 

Närbild på Ehrensvärds gravmonument.
 

Stiliga Sjökrigsskolan som ligger på närliggande ön Lilla Öster Svartsö. Besöktes av Lasse C som extranummer när huvudstyrkan satt på en senare färja på väg till Sveaborg.
 

Pampiga Naval Akademi som är värd en extra resa till Helsingfors.

 

Marknadsstånd på Stora Torget. OBS Jordgubbar för 7 Euro boxen.
 

Konserverat björnkött i Saluhallen. Det du Björn!!
 

Saluhallen en vinter på 50-talet enligt den sevärda fotoutställningen "Fokus Finland" på Liljevalchs provisoriska lokal på Armémuseets gård.

Ubåten Vesikko en av tre byggda på 1930-talet och som var i tjänst under VK 2 . Inspanad med Silja Serenads Sonarutrustning på väg hem från Helsinki.

Gustavsvärds fort och vallar på Vargöns södra udde sedda från Silja Serenade vid hemfärden.

Gunnar Kullis på väg att mönstra av.

Glada kamrater säger tack för den här gången. På återseende.
 

Hemma vid Sergels Torg väntar den svenska verkligheten.