Krigsdagbok förd i samband med RSKB:58 KFÖ 2014 i Skåne-Danmark
(även om Uffe envisas med att detta var en SÖ, förmodligen med hänvisning till att hela förbandet inte var samlat.)

Krigsdagbok förd av Kn Höjer finns här som PDF.

Diverse dokument angående slaget vid Lund återfinns här:
- Jans påläsningslitteratur om slaget med div kartor
- Broschyr om slaget
- Broschyr om Nöbbelövs kyrka

En intensivkurs i kärnfysik samt kort redogörelse för de miljardsatsningar som görs i Lund återfinns här.

Nedan följer en bildkavalkad från övningen. De flesta bilderna är tagna av Vincent, stort tack till honom för bilder och kommentarer. Några är från Lasse och Håkan. Kommentarerna är författade av Håkan med hjälp av gediget underlag från Vincent.

Först och sist: Stort tack till Lasse för en suveränt planerad och genomförd övning.

Vi började med en rundtur i Malmö-Lundregionen. Och här betraktar vi resterna av det en gång så stolta – och enormt stora – Kockums varvsområde. Här en docka som tydligen ska bevaras:

Åt andra hållet ser man vad som kommer i stället: Kontor och bostäder:

Förbandet fotat framför ett skyddsrum för tjänstemän från VK2. Den koniska formen skulle få ev bomber att studsa åt sidan!

Den berömda "Torson" passerades.

... på väg till SAAB:s (tidigare Kockums) nuvarande kontor (som man nu var i färd med att flytta ur till följd av vissa förvecklingar angående hyra och ägande).

Väl inne blev vi väl mottagna av Lasses kontaktman Johan Samzelius och projektchefen Ronny Andersson, som gav en intressant presentation av A 26 och de olika turer som förevarit.

Ett genomtänkt modulbygge – och som vanligt världens bästa i sin klass.

Ohemlig bild med data för A 26

 

Färden gick vidare genom nya bostadskvarter och ut till Lernacken där vi beundrade Öresundsbron.

 

Denna fantastiska bro, som fick Olof Johansson att avgå som miljöminister 1994 och som nu är en mycket viktig länk i Öresundsregionens infrastruktur (återkommer om det).

Vidare till Limhamn, där nu det enorma kalkbrottet är fridlyst p g a grodor av vilka en del är rödlistade. Så då är väl den gropen fredad för överskådlig tid. På andra håll vill man förhindra att gropar grävs – också för att bevara rödlistade grodarter. Hur man än vänder sig ...

 

Efter kort vila på hotellet infann vi oss hos Catharina och Lars i deras mycket trevliga lägenhet för bubbel och mingel.

 

 

 

Varefter vi tog oss till Les Halles (i den renoverade och utbyggda saluhallen) för en rejäl middag.

Efter en natts god sömn tog vi Pågatåget till Helsingborg där vi snabbt äntrade färjan till Helsingör.

Under fotmarsch mot Sjöfartsmuseet passerade vi en patrullbåt tillhärande det allestädes närvarande Marina Hemvärnet (som uppenbarligen fyller något slags kustbevakningsfunktion).

Och en stor fiskskulptur som vill illustrera dumpandet av allt plastskräp runt om i världens hav.

Även här har man försökt göra något av det gamla varvsområdet och dess byggnader. Här blev det kultur i form av "Kulturvaerftet" innefattande bl a stadens bibliotek.

Där man kunde intaga en öl eller dylikt i väntan på att det blev tid att uppsöka

Handels- och Sjöfartsmuseet, som ligger nedsänkt i en gammal torrdocka.

Där togs vi emot av vår kunniga och entusiastiska guide Urd.
(Kan inte undgå en reflexion: Vår Urd är tydligen historiker vid Köpenhamns universitet. Urd är också en av de tre fornnordiska nornorna, som håller i alla människors ödestrådar. Och just Urd är det förgångnas norna. Undrar vad vår historiker Urd tänker om ödets trådar och varför hennes föräldrar döpte henne till Urd.)

Med stor entusiasm och på begriplig danska guidade hon oss genom detta imponerande och intressanta museum.

Främst ägnat handel och handelssjöfart från forntid till nutid.

 

 

VK2 gick förstås inte spårlöst förbi, vare sig för hemmafolket eller för alla sjömän som hamnade på olika sidor om sjöfartsspärren. Bilden nedan är inte felvänd!

En del fartyg sänktes ju med kanon och inte med torped. Här illustrerat med en tysk ubåtspjäs.

Kulturella aspekter på sjöfart och globalisering.

Hur stuvades lasterna?

 

Urd fick förstås en standert av Flaggkapten –här framför en modell av världens största containerfartyg. Danskt förstås.

 

Så snabbt iväg till København, där vi tog "Havnebussen" för att komma till Nyholms örlogshamn.

Passerandes "Den sorte diamant" – en tillbyggnad till Dramatiska teatern – en rombisk byggnad "på alla ledder och perspektiv".

Samt även den nybyggda Operaen, finansierad av Maersk.

Därefter siktades Peder Skram.

När vi landat med Havnebussen kunde vi även betrakta den vackra fullriggaren "George Stage".

Under vandringe på det gamla basområdet träffade vi på ett fartyg med den något förbryllande beteckningen Y311 – vad nu Y kunde stå för. Så småningom insåg vi att det i alla fall var ett dykerifartyg.

Ubåten Saelen dyker inte längre.

Så var vi framme vid Örlogshamnens kommendanthus med salutstation och "Rigets Flag" i bakgrunden.

Där togs vi emot av vår guide, f d ubåtsunderofficeren Niels Majdal, som numera tillhör nyckelbesättningen på Peder Skram. En rejäl rundvandring föjde, både på och under däck:

Officersmässen:

Bryggan/styrhytten, som har en lite märklig kilformad utformning tillkommen för att kanon 2 skulle få tillräckliga bestrykningsvinklar akterut. Sedermera ersattes 2:ans kanon med ett robotbatteri.

Peder Skram är fortfarande ett imponerande fartyg. Byggd 1966 tillkom hon och ett systerfartyg därför att Nato (dvs USA) tyckte att danska flottan borde ta ett större ansvar även ute på "the high seas" och erbjöd sig att betala ett fartyg om danskarna byggde ett till för egna pengar. Egentligen är hon en stor jagare (större än Halland) men danska folketinget ville för allt smör på Själland inte höra talas om några "offensiva fartyg". Däremot gick det bra med en "fregatt". Därav beteckningen F på fartygssidan. Först i världen som stort fartyg med kombinerad diesel/gasturbin-drift och KaMeWa-propellrar. Med tiden rustad till tänderna med både sjömåls- och luftvärnsrobotar såväl som artilleri. Huvuduppgiften var att leda Natos försvar av södra Östersjön-Öresund-Bälten. Stridsledningscentralen går inte av för hackor.

Intill låg en f d "patrullbåt" synnerligen lik vår Spicaklass med både robotar och torpeder.

Så inväntade vi Havnebussen

För transport till Nyhavn och restaurang Havfruen. Ännu en god middag.

Därefter förarlös T-bana till Kastrup och byte till tåg mot Lund och hotellet.

Apropå detta med infrastruktur. Redaktören – och fler med mig tror jag – var mycket imponerade av infrastrukturen i denna storstadsregion med synnerligen hög tillväxtpotential. Öresundsbron förstås som nav. Direkttåg från Helsingör (!) via Köpenhamn och Malmö till flera destinationer i Svergie, typ Karlskrona och Kalmar. Möjliggjort av bron och citytunneln genom Malmö .Förarlös T-bana i Köpenhamn. Malmös två (!) ringleder eller förbifarter, som medför att trafiksituationen i Malmöområdet är oändligt mycket bättre än både Stockholm och Göteborg. Universitet och högskolor i både Lund och Malmö. Korta avstånd. Högteknologisk industri och framstående forskningsinstitutioner, m m.

Dagen därpå äntrade vi minibussen för att bese Max IV, ESS och slaget vid Lund.

Håkan föreläste om kärnfysik vid de båda miljardanläggningarna (separat redogörelse finns att ladda ner för den som vill bli lite insatt).

 

Stora synkrotronringen vid Max IV:

Så följde en intressant rundfärd i minibussen där Jan A föreläste på olika platser om slagets förhistoria och förlopp.

Bl a besöktes Svenstorps slott där både Kong Christian V och Kung Carl XI bodde i samma rum fast olika nätter – d v s före resp någon tid efter slaget (i nedre våningen på den lilla utbyggnaden till vänster på fasaden).

Inskriptionerna på portalen studeras:

Vi besiktigade också platsen där den svenska hären gick på isen över Kävlingeån för att anfalla det danska härlägret. Dock vaknade danskarna till liv och under (eller strax efter?) övergången fick svenskarna ändra planeringen och gick istället mot Lund dit även danskarna nu var på väg. Så började slaget ...

Väl i Kävlinge passerade vi f d Köttforskningsinstitutet varvid Håkan fällde en nostalgisk tår, varefter Kullenberg och Grünewald detacherades vid stationen och övriga intog kaffe och bullar på Wivex, där den vresiga värdinnan mjuknade av vår charm och både serverade och tog fotografier.

På vägen mot Lund fortsatte vi i spåren av slaget vid Lund, bl a besökande kyrkor som riktmärken. Norra Nöbbelövs kyrka ligger mer eller mindre på slagfältet och där har man hittat den enda massgraven hittills från slaget:

Vår slagfältsodysse avslutades vid monumentet i Lund, lämpligt flankerat av föreläsaren Jan A.

Så återstod domkyrkan, vars astronomiska ur nyligen uppgraderats så att det visar rätt konstellationer ytterligare 100 år.

Vid kyrkan kunde vi inte undvika att märka att Tekniska Högskolan hade nollning i parken intill – en högtalaranläggning på några megawatt var kraftfullt störande även inne i kyrkan, där en tapper skara i ett av sidokoren försökte genomföra ett dop.

Väl ute igen blev vi haffade av några nollor som hade fått i uppgift att rädda någon. De såg naturligvis sin chans när några äldre herrar stapplade ut ur kyrkan och kunde "hjälpas" nerför trappan utan att falla. Övningen väckte viss uppmärksamhet och dokumenterades flitigt av omkringstående.

Så passerade vi universitetshuset i Lundagård

på väg till stationen.

där resterande styrka detacherades.

TACK LASSE!